Väntan

Nu sitter jag och väntar på att få reda på vad domarna tycker om mig.
Rösten har farit och mina ben kunde inte sluta darra fast jag inte var nervös.

Sofisticated dress up

I´m going to put on my new beautiful skirt,
Paint my nails bright red,
Put on a pair of high heels,
And then I´m going to pretend that I´m a Lady.

Oijskipoijski

Jag märkte just att jag vecka 18 är ledig från onsdag till söndag! Det är om lite på en vecka och jag har ingen aning vad jag skall göra. Då har jag sångexamen över och förhoppningsvis hemtenten i antropologi inskickad.
Jag sku inte orka vara hemhemma, för där har jag varit så mycket de senaste veckorna och kommer att vara i fortsättningen också.
Om jag är här i 5 hela dagar utan något program kommer jag att gå mig själv på nerverna, och så kommer jag att gå omkring och stressa för hissa uppsatsen som jag ändå inte kommer att göra något åt.
Tyvärr tror jag det är lite försent att beställa en resa, och chansen att få någon med är minimal, dessutom är budgeten kanske inte så stor.

Har någon något förslag? Tips tas gärna emot.

Sång + dans = livet

Ojojoj! Jag har sjungit så mycket de senaste dagarna att min röst har försvunnit, kanske inte det bästa med tanke på nästa vecka....
Förutom sånglektionen på torsdagen hade vi övningshelg med kören. På fredag kväll och lördag morgon övades det flitigt och efter lunchen på lördag hade vi konsert i ett ålderdomshem här i Åbo, tacksammare publik får man leta efter!
Igår kväll blev jag tillfrågad om jag ville komma med på latinparty. Eftersom Kirre fejda blev det bara jag, Nina och Ninas kompis Sara (sorry att jag övergav er Kirre, men tack för glassen ;) ).
Jag har nog hitta min nya favoritkrog här i Åbo! Sportsbar by day, latinbar by night! (eller nåja, varannan lördag) Trots att Nina påstod att det inte var samma feelis som det brukar, så tyckte jag det var härligt. Bra musik, mycket bra DJ, live trummor på scenen och trevliga människor som gärna lärde ut danssteg. Ett plus var att både inträdet och vattnet var gratis, den billigaste krogkvällen på länge. Dit kommer jag nog att återvända. Nina påstod också att det i sommar kommer att ordnas liknande på fredagar längs å-stranden. Tänk er att dansa till heta rytmer en varm sommarkväll vid ån.

Nej nu skall jag sluta drömma och sätta igång med allt jag skall få gjort idag...

What´s up whit that?

I förra Finlands Top Model gjordes en fotoshoot för Sub Way, bilden skulle användas i deras reklam.
Jag råkade se reklamen när jag gick förbi min när-Subi häromdan. Gissa vilken bild de valde?
Jo, dom valde bilden på henne som åkte ut. Inte viikon paras kuva.
What´s up whit that?

**** Internet

Man märker hur beroende man är av internet när det inte fungerar.
Igår hade jag planerat att vara effektiv och arbeta med mina uppgifter, men när jag kommer hem märker jag att jag inte kommer in på internet. Inte ens mina svordomar hjälpte.
Så jag kom varken åt mitt arbete som var sparat på e-mailen, nelli där mina e-böcker finns, bloggar eller fb. Det är förståss en till orsak till varför jag inte får in mitt arbete. Så gårdagen blev inte så aktiv som planerat, men en del hann jag ändå med.
Idag har jag fått ännu mindre gjort. Jag var dock till kyrkan och lyssnade/såg på Kirre som spelade. Wonderful! Fint, fint <3

Show

Det har inte varit tid för bloggar och fb de senaste dagarna, men nu tar jag igen mig.
Mina dagar som prima-ballerina är över för den här gången. Just när jag vant mig vid ballerina utstyrseln, sminket och fått håret att hållas i en snygg nuttura. (Min nya frisyr krävde 3 hårband, ett hårnät och 11 pinnar för att hållas i 8 timmar.)
Fredagens föreställning gick helt ok, inga värre fel, men inte perfekt. Föräldrarna var i alla fall nöjda (men vad skulle de annars säga?) Pappa gillade bäst det sista numret, beat-boxaren Lill-Fill och några av HP:s dansare.
Vissa saker i klippet är samma som han gör under föreställningarna.

Mamma köpte en kass sydd av rekvisita tyg från tidigare års föreställningar åt mig. Och så fick jag en bukett rosa rosor.
Lördagens första föreställning for helt åt skottan. Jag hittade på lite ny koreografi så att säga.
Mellan föreställningarna skicka Katja mig till Alko. Det gick ju fint, där stod jag och visste inte vad jag skulle göra. Tur så finns det hjälpsam personal.
Andra föreställningen gick bättre för min del, förutom att jag lyckades slå en av de andra dansarna fullt i ansiktet...
Jag hade tänkt åka hem i pausen, som tur gjorde jag inte det.
Teemu (från gruppen Will Funk For Food som var med i årets Talent) bestämde sig för att hoppa upp från publiken och göra ett solo i sista numret. Teemu och Lill-Fill höll ett litet impro nummer. Imponerande!
Han verkade som en riktigt reilutyypi av det som jag pratade med honom. Nåja det enda han sa direkt åt mig var egentligen "Nå mitäs ballerina.. tai nykkäri... tai mitä sä nyt oot....?"
Här är ett klipp på WFFF från Talent, de kom till final, men jag vet inte vilken plats de sluta på. Teemu är han som pratar i micken.

Det kändes lite vemodigt att föreställningarna var slut för min del. Men om jag hinner skall jag nog ta mig en sväng till Karis ännu nån dag för att se på en till föreställning, jag måste ju se hur min gamla grupp klarar sig utan mig.

Men nu skall jag trösta mig genom att baka en kaka.

"Det funkar bra" :D

Karis, Finlands Paris...

Jag har nu suttit på Karis bibliotek i två timmar och försökt få någonting gjort på min deadline som flög förbi igår. Jag hade bestämt mig för att jobba aktivt i minst en timme, men det gick ju inte riktigt så, som vanligt... Jag har ändå skrivit av två stycken från en bok så nu har jag fått ihop ca. två sidor av 14... bra går det.
Nu säger min dator att batteriet tar slut om 30min så jag bestämde mig för att ge upp.

Sånglektionen gick inte något vidare, examen är om några veckor och jag kan bara hälften av sångerna utantill. Sen skulle det övas prima vista ("tänk bara på treklanger och kvinter") Hu fasiken skall jag veta hur en f-dur treklang låter så där bara, när jag inte ens kunde räkna ut att sången gick i f-dur? Hallå, jag har inte haft teori sen i högstadiet och redan då var jag dålig på det. Jag iddes inte påminna Christ-Hild om att jag skall operera i munnen nästa vecka, hon skulle ha blåst i taket. Ser alltså inte framemot nästa vecka.

Om två timmar är det premiär! Genrepet gick helt okej igår, fast jag led av en black-out i ett skede.
Sen hoppas jag att jag hinner hem med 19:ons tåg (eller buss vill säga eftersom dom lyckats krocka tåget igår)

Och Linda, grattis på namnsdagen än en gång :)

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut...

Jag drömde att jag skrev inlägg efter inlägg på den här bloggen, och när jag vaknade tyckte jag jätte synd om de personer som kanske ville hinna läsa alla inlägg.

Snart skall jag plocka upp Sara och köra iväg till tryckis på genrep. Premiär i morgon.

A fine day

Det är ganska skönt att ha resebeskrivningen undan så man kan återgå till nutiden.
Jag skrev tidigare idag ett inlägg, men lyckades på något underligt sätt radera det. Sen hann jag inte skriva ett nytt innan jag måste springa iväg på jazzdans.
Efter jazzdansen hade jag träff med Kirre. Najs, najs, najs. Jag har lidit av abstinens pga. att jag inte träffat mina bästa vänner sen jag senast var i Vasa (förutom ett undantag, men jag har iaf. inte sett någon på 5 veckor!) Vi gick och köpte årets första lösglass och beundrade den sjunkande bron innan vi tog några huipumalli bilder i en lekpark.

På tal om vänner och fina bilder, det var en fantastiskt trevlig överraskning man fick när man öppnade stbl! Så sött! Och L, om du tycker du alltid blir dålig på bild, så tänk om! Love ya! ♥♥

Ps: snöhögen hade smält bort igår när jag for hemifrån, för några veckor sen var den i höjd med fönstret. När jag var ute med hunden såg jag på långt håll tanterna stå vid staketet och diskutera tulpanerna och snödropparna som stuckit upp ur den hårda marken. Nästa år kanske jag måste börja blogga om snöhögen, eftersom jag verkar vara så intresserad av den. :)

Korea part VI

Jag börjar bli ganska trött på att skriva de här inläggen, de tar så fruktansvärt lång tid, otroligt vad man hinner med på två veckor, och jag vill ju inte förkorta för mycket heller. Men nu närmar vi oss förhoppningsvis slutet.

På tisdag morgon var det igen dags att packa ihop och hoppa i bussen. Våra guider, och två andra som följt med på resan (en var Bo:s kompis, den andra en finsk arkitekt som vi kallade Yoda) hade måsta sova i ett annat hotell pga rumsbrist. Vi tyckte nog att vi sku ha kunnat dela rum, vi hade ju ett extra rum t.o.m, men det gick inte för sig enligt Amie. Vi stannade på ett café, Paris baguette, för att äta morgonmål.. aah, smörgåsar, svart te och chokladmuffins.
Nästa stopp var en gravkulle för en kung som levt någongång för länge sedan, enligt en infoskylt hade han kommit från himmelen. Vi hade kommit överens med vår professor att vi skulle försöka få allt program avklarat snabbt, in & out. Det var inte så svårt eftersom det regnade och ingen egentligen var särskilt intresserad av en gräsbevuxen kulle.De flesta av oss gick omkring och sjöng: under myyy uuumbereeella (vissa dansade också)

Sen satte vi oss i bussen igen och åkte vidare till en by där Koreas före detta president föddes, bodde och gjorde självmord. Han var något av en nationalhjälte. Jag hade lite svårt att förstå varför, men efter pensioneringen hade han startat en ekologisk risodling med hjälp av änder (ankor). Vi åt lunch på ett matställe vid motorvägen, Prof. Peter köpte en cd med massa gamla hits av en gatuförsäljare, resten av vägen lyssnade vi bl.a på Jin-jin-jingis khan och abba på högsta volym. Jag och Henkka hade fin koreografi till Eye of the tiger. Jag skulle sova men det var svårt med så bra musik.
När vi efter ca. 5 timmar kom till Seoul chekkade vi in på ett nytt hotell. Efter en snabb dusch blev det dags för middag i en indisk restaurang, jag hade huvudvärk och kände mig som om jag skulle vara i en gungande bubbla, men jag vägrade ge upp.Henkka mådde inte heller så bra..

På vägen till hotellet för att träffa Amie, snubblade Jessika och stötte händer, ben och rygg. Men efter lite omplåstrande var hon igång igen. Det bar av ut till Seouls nattliv. Amie hade någon kompis som skulle vara expert på vart man skulle gå. Vi började med en jazzbar, där vi väntade på honom. Sedan gick vi vidare till en av Seouls kändaste klubbar sades det, det märktes inte... Musiken var på otroligt hög nivå, mest spelades tecno, det röktes inne, och vakterna spärrade av oss från resten av gästerna, som inte var så många fler än 20st. Medan jag var på wc:n hade de flesta bestämt sig för att söka sig till krogen ovanför som var en hiphop-club. Där var ännu mindre folk, förutom oss och vakterna var där 3-4 andra personer, men det störde inte mig och Nina, här var musiken mycket bättre och vi rockade loss. Det kan konstateras att Seouls nattliv på en tisdag inte ens är i samma universum som Vasas nattliv.

Onsdag morgon måste vi packa ihop igen och sätta våra väskor i Henkkas och Galals rum, allt utom det vi skulle ha med till familjerna som vi skulle övernatta hos. Trodde jag, för ingen hade berättat för mig att vi skulle återvända till hotellet och därför kunde lämna handbagaget där. Så jag gick och bar på min tunga ryggväska hela vägen till The National Folk Museum of Korea, där visade det sig att ett filmteam skulle filma oss medan vi gick omkring och såg intresserade ut. Med tanke på att vi alla var smått trötta efter gårdagen och att vissa mådde bättre än andra var det lättare sagt än gjort. Om vårt prat kommer att översättas från svenska till koreanska kommer de aldrig att kunna visa det i TV... Jag och Jessika träffade några finlandssvenskar i museishopen.Tillbaka vid hotellet träffade vi våra värdfamiljer. Henkka fick veta att filmteamet skull följa med till hans familj. Mamman och pappan i min familj kom och hämtade mig (med bil) pappan kunde ingen engelska, mamman kunde några ord. Jag förberedde mig på att det skulle bli Kina om igen. När vi kom fram till deras lägenhet försvann pappan och jag var ensam med mamman. Hon bjöd på frukt och sushi liknande rullar och berättade att hennes 15 åriga dotter snart skulle komma hem. Det tog över en timme. Vi tittade på James Bond och försökte kommunicera. Dottern Soyan kom hem med sin kompis med samma namn, det visade sig att hon kunde lite bättre engelska än mamman. De hade printat ut fraser på finska som dom försökte uttala och sa att jag var så vacker att de inte kunde förstå varför jag inte hade en pojkvän, mamman frågade om jag kanske hade flera pojkvänner.
Soyan berättade att de hade planerat att föra mig på sightseeing och att de hade bjudit in hennes engelska lärare till middagen. Jag hade tänkt gå och sova tidigt eftersom det inte blivit så mycke sömn den senaste veckan, men de verkade ha andra planer.
Det blev en promenad längs den lyxiga shoppinggatan bakom deras hus och sedan bar det av till en seafood restaurang med buffé. Soyans kompis, Soyans lillebror dök upp, han var 13 och jätte söt. De stoppade i mig tonvis med mat fast jag var proppmätt. De upprepade också hela tiden att hennes engelska lärare just skulle komma och att han var jätte snygg. När han väl dök upp visade det sig att han var en 28 årig universitesstuderande och att han egentligen var engelskalärare i Soyans söndagsskola, han sa att han hette Jeremy, men jag vet inte vad han heter på riktigt. Han talade inte perfekt engelska, men ändå så att man kunde föra en konversation. De andra tyckte genast att jag såg mycket gladare ut och pratade mera när jag pratade med honom. (Vad hade dom tänkt sig? såklart man pratar mera om man kan bli förstådd). Efter middagen var det dags för sightseeing, så det var bara att hoppa i Jeremys bil, mamman gick hem så det var bara jag Jeremy och barnen. Vi åkte först till floden som flyter genom Seoul, det var jätte vackert när man såg skyskrapornas ljus spegla sig i vattnet. Jeremy kläckte ur sig att det var väldigt populärt att åka dit på dejt. Hoppsan!
Sen åkte vi till ett torn som finns på en kulle mitt i stan och varifrån man har en fantastisk utsikt över hela Seoul. Man slapp inte enda upp med bilen, utan måste ta trapporna. Vi kom halvvägs till en utsiktsplattform, innan de bestämde sig för att vi inte skulle gå hela vägen upp (någon med dålig kondis kanske). Det här var tydligen också en populär plats för dejter.
Resten av kvällen åkte vi runt i staden. Vi blev stoppade av polisen för att blåsa, och en stund senare blev vi stoppade för att Jeremy inte blinkade vid en U-sväng (koreaner älskar U-svängar och de blinkar aldrig) som tur fick han bara en varning. Vi kom hem lite över 12, dit for min planerade sömn.Jag har tyvärr ingen bild på Jeremy, men de lovade maila foton åt mig. Min värd är hon som står bredvid mig.

Nästa morgon fick jag en hel hög med presenter, det mesta sånt som jag inte vet när jag skall använda. Och så hade de köpt en ny väska åt mig för de tyckte min såg så gammal ut.
När vi återvände till hotellet hoppade vi genast in i bussen igen för att åka och hälsa på en schaman.Efter det skulle vi enligt programmet vara lediga, men Amie hade såklart planerat in något annat. Så vi åkte till något som kallade Bookcity, en stad som bestod av tryckerier, bokhandlar och bibliotek. Intresset var inte på topp just då mer.
Fredagen var vår lediga dag, så det stod såklart shopping på programmet. Vi tog på egen hand metron till en stadsdel som Bo:hade rekommenderat. Jag gick med Nina och Felix eftersom vi alla ville hitta posten och skicka iväg våra kort, hoppas ni har fått dem. Jag köpte bara en sak till mig själv, i den här butiken:Whats the odds? Felix visade sitt körkort, men jag tror inte flickan i kassan förstod riktigt.

På kvällen hade vi blivit bjudna på middag till en gammal tant som älskar internationella gäster, hon hade också bjudit sin vän som varit ambassadörska i Finland. Vi försökte säga att vi inte kunde stanna så länge eftersom vi ännu måste packa, men sanningen var den att vi ville fira vår sista lediga kväll i Korea. Såfort vi kommit tillbaka till hotellet gick vi alltså till en indisk restaurang/bar där man kunde röka sisha (vattenpipor).
De flesta andra bestämde sig för att fortsätta till en bar som Felix och Nina hittat kvällen före, men jag och Jessika tyckte vi var så trötta att vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet. Lika bra det, jag delade rum med Henttu som kom inklampande i rummet nån gång på morgonen, hon lät som en elefant. På morgonen när jag steg upp snarkade hon ännu gott. Jag försökte väcka henne flera gånger med mindre lyckat resultat, en halvtimme före vi skulle åka gick jag och ruskade om henne hårt och fick henne äntligen att vakna till. Jag bestämde mig för att föra ner min väska till lobbyn och fick höra att Henttu inte mått så bra kvällen före. Nästa gång jag kommer upp har hon översvämmat hela badrummet, jag vet inte hur hon lyckades, för det var enormt!
Vi sade adjö till Amie och Bo och packade oss i bussen. Jonas orsakade lite dramatik när han trodde han hade glömt passet i en av de lådor som skulle postas till Finland. Krisen löste sig dock när Galal hittade hans pass. Flygresan gick bra, vi fick sitta tillsammans den här gången, alla utom Nina. Jag kunde inte sova alls i motsatts till de andra. Henttu påstod att hon hade krapula när vi landade, då var det 24 timmar sen hon kommit hem från krogen.

Det var det, jag har säkert glömt bort en hel del, men om ni vill veta mer är det bara att fråga.

Gårdagen

På fredag kväll ringde det på dörren, och jag överräcktes en katt och en ananas.
Kattens matte och husse är på vinresa i norra Italien. Tänk vad härligt att uppleva våren i Italien, men de missar förstås våren här hemma nu när den är i full gång.
Alla verkar tala om våren och vädret och nu gör jag det själv.
För att fira det härliga solskenet utanför fönstret bestämde jag mig alltså igår för att göra en solskensgul fruktsallad av ananasen och några andra frukter som vi hade här hemma.

Jag avnjöt den med lite yoghurt.
På kvällen låtsades jag vara lite kulturell och gick på min föredetta musiklekis och körledares jubileumskonsert. Den var mycket bra med uppträdanden av både nuvarande och gamla elever, och man fick också höra henne själv sjunga. Många härliga sånger och minnen.
På kvällen konstaterade jag att snöhögen utanför dörren smultit med över hälften på några timmar. Det firade jag med en glasstrut från frysen.

Bra service!

Det är bra service i den här stan. Jag går till frissan för att beställa tid och fyra timmar senare kommer jag ut med några cm kortare hår. Det kallar man snabb service (jag satt alltså inte i frissan i fyra timmar). Men jag gjorde någonting jag aldrig gjort förut.

Ps. Svara gärna på mailet jag skickade på fb :)

Korea part V:2

Kl. 9 måste vi ta farväl av templet och sätta oss i bussen igen. Det bar av till ett annat tempel, Baekryun. Där skulle vi gå en liten bit till ett hus var en eremit hade bott. Det visade sig vara mer än en liten bit, dessutom var det upp och nedför ett berg. Men det var en mycket fin stig vi gick längs och en fin utsikt från eremitens favoritplats.
Sen tog vi oss en titt på templet före vi fick lunch. Där åt jag den godaste tofun jag nånsin ätit. Sedan blev vi bjudna på en teceremoni av en av munkarna. Vi hade redan märkt att alla regler som vi lärt oss på den första teceremonin inte alls var så strikta. Munken kläckte också ur sig att téet som han bjöd på var lite giftigt och att man inte skulle dricka mer än tre koppar om dagen, ändå hällde han bara i mer och mer...
Nästa tempel på listan var SongGwang. Det är ett av Koreas tre största tempel. Den lilla del vi såg av det var också väldigt fint. Men där fanns också de förskräckligaste toaletterna. När vi anlände hade det börjat ösregna, så vi stod i ca. en timme i ösregnet och väntade på en munk som skulle visa oss runt. När han äntligen kom var vi alla redo för middag i ett varm och torrt hus. Men först måste vi springa runt och kika på alla viktiga hus. Efter middagen såg vi på munkarna som trummade, vilket templet är känt för. Efter trumuppvisningen bar det äntligen av mot vårt nya hotell. Det skulle också vara ett traditionellt hus, men det var mycket lyxigare. Dessutom var mitt och Inkkus rum conected med Felix och Jonas rum med ett annat rum som var som gjort för rumsfest. Så Jessika, Nina och professor Peter kom dit. De fortsatte också efter att vi gått och lagt oss, och när vi vaknade nästa morgon när vi vaknade var Nina, Jessika och Felix fortfarande kvar.

Korea part V

Då var vi framme vid söndagen.
Det var tidig väckning då bussen startade kl.7. Vi han inte ens äta morgonmål utan fick en banan och någonsorts sött bröd på bussen. Sedan bar det av till Gwanju där vi besökte en kyrka som satsade på att hjälpa flyktingar och hjälparbetare. Sedan fortsatte vi till en gravgård för personer som hade medverkat under en revolution 18.5.1980. Den var otroligt stor och sträckte sig över egentligen två stora gravgårdar. Det fanns också ett museum som behandlade revolutionen, men vi var alla så trötta och hungriga vid det här laget så ingen orkade egentligen koncentrera sig.
Tyvärr fick vi ingen lunch utan vi stannade bara vid en bensinmack för att köpa något ätbart. Det ända de hade där var chips, kex och en sorts hamburgare, så jag levde på chips den dagen. Nyttigt och bra.
Vi körde vidare till Mihwang Temple. Eller rättare sagt körde vi så långt vi slapp med bussen, och sedan tvingades vi gå den sista biten upp för berget till templet, detta betydde att vi måste lämna våra stora väskor i bussen och packa det vi behövde för natten i våra ryggsäckar. Inkkus väska hade låst sig så pojkarna tvingades bryta upp en med hjälp av busschaufförens verktyg.
I templet träffade munken som skulle fungera som vår guide.Visst är han söt?

Han lärde oss hur man skulle bete sig vid templet och hur man skulle "knäböja" under ceremonierna. Efter en liten promenad runt tempelområdet bjöds det på middag. Det var en av de godaste måltiderna med koreansk mat som vi ätit hittills. Bl.a. fick vi jordgubbar. Efter maten njöt vi av den berömda solnedgången och sedan var det dags för kvällsceremonin. Den var väldigt fint och rogivande. En perfekt avslutning på dagen.
Sen var det ännu dags för en teceremoni med huvudmunken innan det var läggdags kl.22.
Nästa morgon var det väckning kl.4. Det kändes inte så hemskt, vi var ju vana vid att det är mörkt ute när man stiger upp från Finland. Dagen började med en morgon ceremoni. Efter den var det meningen att vi skulle sitta och meditera, men alla rymdes inte med på mediteringen så det var bara lärarna som deltog. Vi andra gick tillbaka till våra rum, eller rättare sagt trängdes alla 6 flickor in i ett av pojkarnas rum för två pers, eftersom vårt var upptaget. Där tog vi en tupplur, men eftersom rummet var så litet måste vi alla spoona med varandra. Det blev ännu trevligare när några av pojkarna kom med.
Kl. 6.30 var det dags för morgonmål och städning av tempelområdet. dvs. borsta gårdsplanen.

Korea part IV

Nåja, here we go again!
Nu har vi kommit till lördagen den 20.3.
Dagen började med att vi blev väckta av en en koreansk gubbe som skrek utanför vårt rum tio minuter före 8. Vi hade dagen före fått höra att vi skulle få sova lite längre den här dagen och inte behövde gå till morgonmålet före kl.9. Så en del av oss hade planerat att gå i duschen (1 badrum på 6 flickor...) medan andra tänkt sova ut. Men tji fick man, det var snabbt på med kläderna och iväg till dagiset(!) i huset bredvid som dessutom visade sig vara ett tempel till en buddhistisk sekt. Frukosten visade sig vara "very traditional korean" dvs. ris, kålsoppa, omarinerad tofu och oidentifierbara geléklumpar. Inget te eller kaffe (eller något annat drickbart) så långt ögat når. Nami.
Efter frukost gick vi till ett museum för traditionell läkekonst där vi fick göra våra egna kryddpåsar enligt traditionell förebild. De var tydligen bra att förvara bland kläderna så att dessa skulle få en god doft, men man kunde också skölja sig i vatten bryggt på dessa kryddor för en hälsosam effekt. Problemet är bara att dessa kryddor luktar så starkt så det finns ingen chans att man skulle kunna förvara dem bland kläderna.
Sedan fortsatte vi till en kalligrafistudio där vi fick göra woodcut calligraphy. Det kändes lite som att vara tillbaka i dagis eller lågstadiet där vi satt och klistra och klippte.
Vi fick själv välja var vi ville äta lunch, alla var överens om att vi ville ha något annat än traditional korean food, så vi bestämde oss för att söka reda på en pizzeria eller hamburgarbar. Vår lokala guide menade att det inte fanns några sådana i närheten, utan att vi måste ta oss till down town. Så vi packade in oss i taxin och förberedde oss för en halv timmes åktur. Det visade sig att det var ca. 2 kvarter bort och att det skulle ha gått snabbare att gå. Vi njöt alla av hamburgare och sundays, förutom Bo som verkade ha krapula. Vi tog taxi tillbaka de två kvarteren och deltog sen i en téceremoni. Vi fick lära oss hur man ska göra när man serverar té och hur man brygger det.Tanten som höll teceremonin var jätte söt.

Efter ceremonin gick vi via den katolska kyrkan till den delen av staden där shamanerna bodde. Vår ena lärare är shaman-expert/fantast. För att komma dit gick vi genom en lokal marknad, där de bl.a. sålde mat. Stanken var fruktansvärd.
Efter det här var man ännu mindre sugen på koreansk mat.

Vi hitta en shaman, men hon ville inte släppa in så många människor samtidigt. Så jag, Nina, Galal och Felix bestämde oss för att gå tillbaka till down town. Felix ville ändå se på några gitarr butiker som vi åkt förbi tidigare. Vi gick också tillbaka till hamburgerstället som vi ätit lunch på i säkerhetsskull ifall vi inte skulle få så god middag.
Det visade sig att middagen bestod av någon sorts köttgryta som tillagades vid bordet. Jag tyckte jag gjort ett bra val när jag ätit lite chicken nuggets före, trots att jag faktiskt fick en ganska god tofu-soppa. Golvvärmen var på för fullt och gasgrillarna på bordet gjorde att det kändes som en bastu, men Henkka och Galal blev i lurade extra stark chili, så svetten bokstavligen började rinna. Det såg precis ut som i ritade filmer.
Efter middagen gick några av oss till en lokal gårdsfest där bl.a. ett riktigt bra rockband spelade, efter dem spelade ett band som blandade traditionell och modern musik, men då hade vi redan fått så kallt att vi bestämde oss för att gå hemåt.

Pga. tidsbrist måste jag tyvärr avsluta här och fortsätta nån annan gång.

Förlåt

Jag tänkte skriva ett nytt inlägg om korea, men fast jag är en kvinna och borde kunna göra fler saker samtidigt, verkar jag ha problem med att koncentrera mig på att skriva medan jag ser på Harry Potter.
Så tyvärr verkar det få vänta en liten stund, hoppeligen hinner jag skriva imorgon.
Jag märkte också att de stora bilderna jag knyckt från fb verkar vara för stora så halva bilden faller bort, verkligen synd med tanke på att de oftast är mycket bättre än mina. Vi får se om jag hittar en lösning på det.

Förändring och paus

Som ni kanske märker har jag bytt färg på denna sida. Jag tyckte det var dags med lite förändring och tänkte att våren kanske sku få lite fart på samma gång. Vet inte om färgkombinationerna är så väldigt lyckade, men tur så kan man byta.

Kiva att iaf några av er tycker min resebeskrivning är intressant. Det tar oväntat lång tid att skriva de här inläggen så det är delvis därför de kommer i mindre delar.
Nu måste jag dessutom meddela att det blir en liten paus på uppdateringen igen, jag kommer nämligen att fira påsken i östra nyland där det varken finns el eller internet (jag menar inte att hela östra nyland är utan dessa nymodigheter, utan bara vår sommarstuga).
Så njut av ägg, memma och massvis med choko i väntan på nästa del i den intressanta storyn *host, host*.
Glad påsk!

Korea part III

På torsdagen var Felix så frisk att han kom med, istället var det Henttus tur att bli magsjuk, så vi var fortfarande en person mindre då vi begav oss ut i storstaden för att möta dagens strapatser. Den här morgonen fick vi åka egen buss, eftersom vi skulle bege oss till Itaewon, Seouls "multi-cultural district". I Itaewon besökte vi Seouls moské. Vi blev guidade av en jätte trevlig man från Turkiet som flyttat till Seoul och gift sig med en koreanska.

Vi blev bjudna på godis i moskén, tur så var det arabiskt godis, inte koreanskt. Nami :)
Vi åt lunch på en arabisk restaurang (märks det att vi alla var trötta på den koreanska maten?)
Efter lunchen hade vi blivit lovade att få delta i middagsbönen i moskén, eftersom det är ganska ovanligt att man som icke-muslim får delta så måste vi ju ta chansen i akt. Så vi sprang upp för backen tillbaka till moskén, vi flickor klättrade upp för alla trappor till läktaren, och när vi äntligen var uppe märkte vi att bönen nästan var slut. Men vi hade ju ändå fått vara med om en del, så vi var glada ändå. Efter bönen fick vi träffa vår moské-guides familj. Har ni sett en så söt familj. Frun var jätte intresserad av det finska skolsystemet, och hade med sig en bok om det som hon visade oss.
Pojkarna hade träffat en bokhandlare i moskén som bjöd in oss till vår bokhandel. Han hade många intressanta böcker om islam, och delade ut gratis dvd-skivor om varför krig mellan religioner var onödigt och om hur alla religioner i grunden vill samma sak (från islamisk synpunkt förstås). Han gav också mig och några andra en gratis koran på engelska!
Sedan åkte vi till National Center for Korean Traditional Performing Arts Museum. Museet var fullt med gamla koreanska traditionella instrument, vissa mer exotiska än andra. Vi fick också kika in på generalrepetitionen inför en konsert där de spelar på dessa traditionella instrument.
De hade snygga lampor på museet!

På museet fick vi också en föreläsning om shamanism, alla utom vår lärare Måns lyckades hålla sig vakna.
Efter föreläsningen åkte vi till ett galleri där en av Amie Anns vänner hade vernissage. Där blev vi bjudna på otroligt god italiensk pasta i restaurangen och massor med goda frukter på själva vernissagen. Konstverken var inte något vidare, men cellisten som spelade på utställningen var mycket bra. Det mest intressanta var dock att galleriet också var en badrumsbutik(!) Det uppkom några underhållande situationer...
Den koreanska mannen till höger hade tagit upp locket och satt på ringen.. vi vågade inte kolla om han hade hål i byxorna.

På fredagen blev det tidig start eftersom vi måste checka ut från hotellet och sätta oss i en buss som tog oss till "a small city" Jeonju. Det tog ca. 4 timmar med buss. I Jeonju sov vi i traditionella koreanska hus. De har inga fönster, men skjutdörrar gjorda av papper, därför var de inplastade under vintern.
Vi åt den koreanska rätten bibimbab som staden är otroligt känd för, jag kan inte riktigt förstå varför.
Efter lunchen åkte vi till universitet där Peter och en kaligrafimästare skulle hålla en föreläsning. Stackars Bo måste helt oförberedd sitta och översätta, men hon klarade det jättebra.
Efter föreläsningen åkte vi till en dansstudio där vi fick en privatshow.
Wow!
Jag blev tydligen något av en kändis i dansstudion, de små söta flickorna var väldigt intresserade av mig, först mest pga att jag satt närmast dem tror jag. Men efter föreställningen var jag den första som blev uppbjuden att dansa med dansarna på den sista bilden, sen var jag den som fick stå modell när de skulle visa sin dräkt. Sen kom en av mammorna fram och frågade hur lång jag var, medan en av flickorna började fråga namnen på massor av balett steg (som jag inte kunde namnen på... Oups). En av pojkarna ville ta bild av mig tillsammans med honom (jag var så chockad att jag inte vet vem det var) och en annan av de vuxna kom och frågade vad mitt "major in dance" var.
Alltså VAH? Jag fattar fortfarande ingenting!!! Hur ha dom ens fått veta att jag dansar?

Efter föreställningen var det igen dags för traditional korean dinner.Såhär såg det ut i början, mitt i middagen var bordet fullt med små skålar staplade på varandra.De flesta åt sig mätta på ris och tofu tills en av danslärarna kom till middagen och började mata oss! Gulp, svälj, le....

Efter middagen begav vi oss till en bar ägd av en shaman. Men de flesta gick ganska tidigt hem för att fortsätta med rumsfest. Jag har aldrig och snurra flaskan stod på programmet. Stackars Bo fick visst en liten kulturchock när frågorna kröp allt mer under bältet. Dessutom fortsatte festen i pojkarnas rum där hon tydligen delat täcke med den skjortlösa Henkka hela natten. Amie var inte så glad nästa morgon och stackars Bo fick sig en liten utskällning.