På tisdag morgon var det igen dags att packa ihop och hoppa i bussen. Våra guider, och två andra som följt med på resan (en var Bo:s kompis, den andra en finsk arkitekt som vi kallade Yoda) hade måsta sova i ett annat hotell pga rumsbrist. Vi tyckte nog att vi sku ha kunnat dela rum, vi hade ju ett extra rum t.o.m, men det gick inte för sig enligt Amie. Vi stannade på ett café, Paris baguette, för att äta morgonmål.. aah, smörgåsar, svart te och chokladmuffins.
Nästa stopp var en gravkulle för en kung som levt någongång för länge sedan, enligt en infoskylt hade han kommit från himmelen. Vi hade kommit överens med vår professor att vi skulle försöka få allt program avklarat snabbt, in & out. Det var inte så svårt eftersom det regnade och ingen egentligen var särskilt intresserad av en gräsbevuxen kulle.
De flesta av oss gick omkring och sjöng: under myyy uuumbereeella (vissa dansade också)Sen satte vi oss i bussen igen och åkte vidare till en by där Koreas före detta president föddes, bodde och gjorde självmord. Han var något av en nationalhjälte. Jag hade lite svårt att förstå varför, men efter pensioneringen hade han startat en ekologisk risodling med hjälp av änder (ankor). Vi åt lunch på ett matställe vid motorvägen, Prof. Peter köpte en cd med massa gamla hits av en gatuförsäljare, resten av vägen lyssnade vi bl.a på Jin-jin-jingis khan och abba på högsta volym. Jag och Henkka hade fin koreografi till Eye of the tiger. Jag skulle sova men det var svårt med så bra musik.
När vi efter ca. 5 timmar kom till Seoul chekkade vi in på ett nytt hotell. Efter en snabb dusch blev det dags för middag i en indisk restaurang, jag hade huvudvärk och kände mig som om jag skulle vara i en gungande bubbla, men jag vägrade ge upp.
Henkka mådde inte heller så bra..På vägen till hotellet för att träffa Amie, snubblade Jessika och stötte händer, ben och rygg. Men efter lite omplåstrande var hon igång igen. Det bar av ut till Seouls nattliv. Amie hade någon kompis som skulle vara expert på vart man skulle gå. Vi började med en jazzbar, där vi väntade på honom. Sedan gick vi vidare till en av Seouls kändaste klubbar sades det, det märktes inte... Musiken var på otroligt hög nivå, mest spelades tecno, det röktes inne, och vakterna spärrade av oss från resten av gästerna, som inte var så många fler än 20st. Medan jag var på wc:n hade de flesta bestämt sig för att söka sig till krogen ovanför som var en hiphop-club. Där var ännu mindre folk, förutom oss och vakterna var där 3-4 andra personer, men det störde inte mig och Nina, här var musiken mycket bättre och vi rockade loss. Det kan konstateras att Seouls nattliv på en tisdag inte ens är i samma universum som Vasas nattliv.
Onsdag morgon måste vi packa ihop igen och sätta våra väskor i Henkkas och Galals rum, allt utom det vi skulle ha med till familjerna som vi skulle övernatta hos. Trodde jag, för ingen hade berättat för mig att vi skulle återvända till hotellet och därför kunde lämna handbagaget där. Så jag gick och bar på min tunga ryggväska hela vägen till The National Folk Museum of Korea, där visade det sig att ett filmteam skulle filma oss medan vi gick omkring och såg intresserade ut. Med tanke på att vi alla var smått trötta efter gårdagen och att vissa mådde bättre än andra var det lättare sagt än gjort. Om vårt prat kommer att översättas från svenska till koreanska kommer de aldrig att kunna visa det i TV... Jag och Jessika träffade några finlandssvenskar i museishopen.
Tillbaka vid hotellet träffade vi våra värdfamiljer. Henkka fick veta att filmteamet skull följa med till hans familj. Mamman och pappan i min familj kom och hämtade mig (med bil) pappan kunde ingen engelska, mamman kunde några ord. Jag förberedde mig på att det skulle bli Kina om igen. När vi kom fram till deras lägenhet försvann pappan och jag var ensam med mamman. Hon bjöd på frukt och sushi liknande rullar och berättade att hennes 15 åriga dotter snart skulle komma hem. Det tog över en timme. Vi tittade på James Bond och försökte kommunicera. Dottern Soyan kom hem med sin kompis med samma namn, det visade sig att hon kunde lite bättre engelska än mamman. De hade printat ut fraser på finska som dom försökte uttala och sa att jag var så vacker att de inte kunde förstå varför jag inte hade en pojkvän, mamman frågade om jag kanske hade flera pojkvänner.Soyan berättade att de hade planerat att föra mig på sightseeing och att de hade bjudit in hennes engelska lärare till middagen. Jag hade tänkt gå och sova tidigt eftersom det inte blivit så mycke sömn den senaste veckan, men de verkade ha andra planer.
Det blev en promenad längs den lyxiga shoppinggatan bakom deras hus och sedan bar det av till en seafood restaurang med buffé. Soyans kompis, Soyans lillebror dök upp, han var 13 och jätte söt. De stoppade i mig tonvis med mat fast jag var proppmätt. De upprepade också hela tiden att hennes engelska lärare just skulle komma och att han var jätte snygg. När han väl dök upp visade det sig att han var en 28 årig universitesstuderande och att han egentligen var engelskalärare i Soyans söndagsskola, han sa att han hette Jeremy, men jag vet inte vad han heter på riktigt. Han talade inte perfekt engelska, men ändå så att man kunde föra en konversation. De andra tyckte genast att jag såg mycket gladare ut och pratade mera när jag pratade med honom. (Vad hade dom tänkt sig? såklart man pratar mera om man kan bli förstådd). Efter middagen var det dags för sightseeing, så det var bara att hoppa i Jeremys bil, mamman gick hem så det var bara jag Jeremy och barnen. Vi åkte först till floden som flyter genom Seoul, det var jätte vackert när man såg skyskrapornas ljus spegla sig i vattnet. Jeremy kläckte ur sig att det var väldigt populärt att åka dit på dejt. Hoppsan!
Sen åkte vi till ett torn som finns på en kulle mitt i stan och varifrån man har en fantastisk utsikt över hela Seoul. Man slapp inte enda upp med bilen, utan måste ta trapporna. Vi kom halvvägs till en utsiktsplattform, innan de bestämde sig för att vi inte skulle gå hela vägen upp (någon med dålig kondis kanske). Det här var tydligen också en populär plats för dejter.
Resten av kvällen åkte vi runt i staden. Vi blev stoppade av polisen för att blåsa, och en stund senare blev vi stoppade för att Jeremy inte blinkade vid en U-sväng (koreaner älskar U-svängar och de blinkar aldrig) som tur fick han bara en varning. Vi kom hem lite över 12, dit for min planerade sömn.
Jag har tyvärr ingen bild på Jeremy, men de lovade maila foton åt mig. Min värd är hon som står bredvid mig.Nästa morgon fick jag en hel hög med presenter, det mesta sånt som jag inte vet när jag skall använda. Och så hade de köpt en ny väska åt mig för de tyckte min såg så gammal ut.
När vi återvände till hotellet hoppade vi genast in i bussen igen för att åka och hälsa på en schaman.
Efter det skulle vi enligt programmet vara lediga, men Amie hade såklart planerat in något annat. Så vi åkte till något som kallade Bookcity, en stad som bestod av tryckerier, bokhandlar och bibliotek. Intresset var inte på topp just då mer.Fredagen var vår lediga dag, så det stod såklart shopping på programmet. Vi tog på egen hand metron till en stadsdel som Bo:hade rekommenderat. Jag gick med Nina och Felix eftersom vi alla ville hitta posten och skicka iväg våra kort, hoppas ni har fått dem. Jag köpte bara en sak till mig själv, i den här butiken:
Whats the odds? Felix visade sitt körkort, men jag tror inte flickan i kassan förstod riktigt.På kvällen hade vi blivit bjudna på middag till en gammal tant som älskar internationella gäster, hon hade också bjudit sin vän som varit ambassadörska i Finland. Vi försökte säga att vi inte kunde stanna så länge eftersom vi ännu måste packa, men sanningen var den att vi ville fira vår sista lediga kväll i Korea. Såfort vi kommit tillbaka till hotellet gick vi alltså till en indisk restaurang/bar där man kunde röka sisha (vattenpipor).
De flesta andra bestämde sig för att fortsätta till en bar som Felix och Nina hittat kvällen före, men jag och Jessika tyckte vi var så trötta att vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet. Lika bra det, jag delade rum med Henttu som kom inklampande i rummet nån gång på morgonen, hon lät som en elefant. På morgonen när jag steg upp snarkade hon ännu gott. Jag försökte väcka henne flera gånger med mindre lyckat resultat, en halvtimme före vi skulle åka gick jag och ruskade om henne hårt och fick henne äntligen att vakna till. Jag bestämde mig för att föra ner min väska till lobbyn och fick höra att Henttu inte mått så bra kvällen före. Nästa gång jag kommer upp har hon översvämmat hela badrummet, jag vet inte hur hon lyckades, för det var enormt!
Vi sade adjö till Amie och Bo och packade oss i bussen. Jonas orsakade lite dramatik när han trodde han hade glömt passet i en av de lådor som skulle postas till Finland. Krisen löste sig dock när Galal hittade hans pass. Flygresan gick bra, vi fick sitta tillsammans den här gången, alla utom Nina. Jag kunde inte sova alls i motsatts till de andra. Henttu påstod att hon hade krapula när vi landade, då var det 24 timmar sen hon kommit hem från krogen.
Det var det, jag har säkert glömt bort en hel del, men om ni vill veta mer är det bara att fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar