Måndag

Det är måndag och jag har klarat min första (/andra) arbetsdag.
Jag tyckte det gick riktigt bra och jag tror att jag kommer att trivas. Och så skadar det ju inte att jag har väldigt trevliga kolleger.
Trots att det inte var så jobbigt är jag helt slut och skulle helst bara slänga mej i soffan och slötitta på TV eller krypa ner bland täcken och dynor i min knarriga säng.
Kanske jag fortfarande inte har återhämtat mig från det härliga veckoslutet...
Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag faktiskt sprang hela Kanontian, 10 km! Jag som för en och en halv månad sedan inte trodde jag skulle orka springa ens 3 km. Och det gick så bra, och kändes så lätt (åtminstone inte så tungt som jag trodde det skulle göra) och jag orkade till och med dra till med en ordentlig slutspurt, med ett fånigt leende på läpparna. Men på kvällen när vi åt M&Ms goda mat kändes det nog tungt i benen.
Precis som igår. Tur att vädret också ansåg att söndagens skulle spenderas inomhus under täcken och filtar i ett halvmedvetslöst tillstånd.
Och kanske ändå är värd en slö måndag kväll!

Funderingar

Det är några saker jag har tänkt lite extra mycket på de senaste dagarna.

Som att tiden går så fort! Nästa vecka är det redan midsommar och snart har halva det här året gått.
Oftast blir jag bara stressad av den här tanken. De här 6 månaderna har gått så fort! Det känns som om tiden bara flyger iväg och jag hinner inte med. Jag börjar tänka på allting jag inte hunnit göra, allting som borde ha gjorts, alla människor jag inte hunnit träffa eller som jag skulle vilja träffa oftare...
Men jag försöker intala mej själv att svänga på tanken. "Tänk vad mycket som kan hända på 6 månader!" Jag försöker lära mej att tänka på allt som jag har fått gjort, allt som jag har fått uppleva och alla härliga människor jag har fått äran att umgås med <3. Jag försöker lära mej att ta vara på de små stunderna i livet! Som just den här stunden, just nu när jag sitter vid mitt öppna fönster och doftar på regnet med en kopp te i handen.

Och tänk vad man kan bli glad av de små sakerna. Det behövs så lite för att göra en grå dag så mycket bättre! Som t.ex. ett textmeddelande, bara några små tecken som limmar fast ett fånigt leende i ansiktet.
Det är någonting som jag tänker öva på i sommar.

Sommarens första dans

Den här morgonen lyssnar jag på det här



Fast nästa gång vill jag ha en danspartner som kan bugga, så att jag inte själv behöver tänka på stegen...

Ikväll blir det mera kalas. Med Timbuktu, Mikko Sipola, Svensa Björnstammen o massa trevligt schack!