Vi har haft inneboende i mitt andra hem den här veckan.
Den här konversationen ägde rum i början av veckan:

Det kanske borde tilläggas att jag hade haft en lång dag med en tidig föreläsning och en jobbig första dag på jobbet, efter det hade jag ännu hjälpt moster med flytter...

Inneboende: - Aj du e hemma, nå hur går det med studierna, när ska du bli magister? Hu ha de gått i tenterna?
A: - Vet int, det kan nog ta några år till... Ja ha int haft någo tenter på senaste tiden.
Kanske man sku bli kandidat först, eller ens börja på sin kand... När man nu ska ha tid med de...
I: - Inga tenter? Studerar ni inget dit? Går ni bara på gudstjänster hela tiden?
Hu e de annors då?
A: - Nå de e väl helt okej, lite stressad...
I: - Stressad? Hu sku du nu va stressad?
A: - Ja, började ju jobba idag och sen ska jag försöka hinna studera också mellan varven.
I: - Började du jobba ida, så du ha vari hemma? Int va du här inatt i alla fall! Hos vem ha du då sovi? Ha du hitta en svinfarmare åt dej?
A: - Nej, ja sov i min egen säng i Åbo, ja kom hit för bara några timmar sen...
O när sjutton ska ja ha tid o hitta nån svinfarmare åt mej?

Senare på kvällen sitter jag vid datorn samtidigt som jag försöker hänga med i en film:
I: -Nu ska du nog gå o sova. O sluta chatta.
A: - mmhm...
Ursäkta nu om ja ha missa nåt, men ja trodde ja va myndig (även i alla USA:s delstater) o att man då själv får bestämma när ma går o lägger sej. Dessutom chattar ja int utan ja försöker skicka in en hemtent... så att ja kanske blir klar me mina studier nån gång. O de sku va kiva om ja sku få se slute på den här filmen eftersom ja ren ha missa början...

Okej, jag gillar honom, men ibland kan det bli för mycket.... Ändå önskar jag att jag sagt allting högt...