Ikväll var jag på Robert Wells och Sofia Källgrens konsert i bollhallen. Jag tycker det är så otroligt roligt att människor som uppträder runt om i världen, i Kina, Storbritannien, USA... som har medverkat i OS och uppträtt på Hotell Astarie kommer till lilla Ekenäs för att spela.
Så mycket julfilis fick jag nog fortfarande inte men en otrolig lördagsfilis fick jag i alla fall trots att det här veckoslutet inte har varit det bästa. Robert Wells vet nog hur man ställer till med show och får publiken med sig! Oavsett om han uppträder med symfoniorkester, rockband och en massa gästartister eller bara med tre andra personer. Och Sofia Källgren var inte så tokig hon heller.
Förutom några av de vanligaste julsångerna (i ett lite uppiffat arrangemang) och musik från en av de bästa julskivorna som finns (om man frågar mig) så spelades det också lite av den vanliga Wells/ Rhapsody in Rock musiken bl.a. Bumble Bee Boogie, som jag älskar. Och några av mina favorit sånger, t.ex. Time to say Goodbye, Skönheten och odjuret och The Prayer som Sofia sjöng så fint. De är just såna här sånger som jag önskar jag kunde få sjunga. Sofia har i övrigt också just en sådan röst som jag vill ha, hon kan sjunga både klassisk och modernare musik, och hon kan växla från en stil till en annan i en och samma sång.
Jag blir varje gång lika förundrad över att man kan vara så duktiga som musiker. Både Wells, som är helt övernaturligt bra, trummisen, basisten och Sofia Källgren.
När jag var yngre drömde jag om att få på scenen med Wells. Där stod jag vid pumpviken i Karis på Rhapsody in Rock konserterna och önskade att Wells skulle fråga om någon i publiken kunde sjunga eller spela fiol och att jag skulle kallas upp på scenen och få medverka i showen. Nu vet jag att det troligen aldrig kommer att hända och att jag antagligen bara skulle skämmas. Men ändå har jag väl aldrig slutat hoppas på att jag någon gång skulle få medverka på Wells konserter (nuförtiden skulle jag helst sjunga...) Och jag kan ju faktiskt hela julskivan utantill...
Jag måst bara konstatera att jag diggar Robert Wells något otroligt (fast jag vet att det är människor i mina föräldrars ålder som brukar höra till hans målgrupp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar