Måndag

Det är måndag och jag har klarat min första (/andra) arbetsdag.
Jag tyckte det gick riktigt bra och jag tror att jag kommer att trivas. Och så skadar det ju inte att jag har väldigt trevliga kolleger.
Trots att det inte var så jobbigt är jag helt slut och skulle helst bara slänga mej i soffan och slötitta på TV eller krypa ner bland täcken och dynor i min knarriga säng.
Kanske jag fortfarande inte har återhämtat mig från det härliga veckoslutet...
Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag faktiskt sprang hela Kanontian, 10 km! Jag som för en och en halv månad sedan inte trodde jag skulle orka springa ens 3 km. Och det gick så bra, och kändes så lätt (åtminstone inte så tungt som jag trodde det skulle göra) och jag orkade till och med dra till med en ordentlig slutspurt, med ett fånigt leende på läpparna. Men på kvällen när vi åt M&Ms goda mat kändes det nog tungt i benen.
Precis som igår. Tur att vädret också ansåg att söndagens skulle spenderas inomhus under täcken och filtar i ett halvmedvetslöst tillstånd.
Och kanske ändå är värd en slö måndag kväll!