Om någon har saknat mig under veckoslutet beror det antagligen på att jag har befunnit mig i en ljuvlig stuga i Nagu.
Vi var ca. 20 personer som begav sig iväg tidigt på morgonen mer eller mindre pigga i fullproppade bilar.
Det var underbart ljuvligt väder och vyerna var fantastiska.
Det lektes lekar, skrattades en massa och mellan varven hölls det även ett och annat försök till att hålla någorlunda allvarliga möten.
Vi lyssnade på (och sjöng) Don't Stop Believing om och om igen.
Såklart han vi även med en sitz.
Den yngsta deltagaren fick en serenad.
Sedan badade vi bastu. Några tog sig ett avkylande dopp...
... medan vi andra föredrog lite varmare vatten.
Alltför snart blev det dags att packa in sig i bilarna igen och bege sig tillbaka till fastlandet. Man kan ju fråga sig om det var varmt eller kallt att vänta på färjan...
Såhär i efterhand kan jag konstatera att det kanske på sätt och vis var tur att vi inte gick på Trr Trr Trr keikkan på fredagen. Nagu och Journey var mer än nog för att jag skulle börja sakna några av mina favorit personer mer, mera, mest.
Vi var ca. 20 personer som begav sig iväg tidigt på morgonen mer eller mindre pigga i fullproppade bilar.
Det lektes lekar, skrattades en massa och mellan varven hölls det även ett och annat försök till att hålla någorlunda allvarliga möten.
Vi lyssnade på (och sjöng) Don't Stop Believing om och om igen.
Såklart han vi även med en sitz.
Den yngsta deltagaren fick en serenad.
Sedan badade vi bastu. Några tog sig ett avkylande dopp...
... medan vi andra föredrog lite varmare vatten.
Alltför snart blev det dags att packa in sig i bilarna igen och bege sig tillbaka till fastlandet. Man kan ju fråga sig om det var varmt eller kallt att vänta på färjan...
Såhär i efterhand kan jag konstatera att det kanske på sätt och vis var tur att vi inte gick på Trr Trr Trr keikkan på fredagen. Nagu och Journey var mer än nog för att jag skulle börja sakna några av mina favorit personer mer, mera, mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar